Jäder under medeltiden:
donationer - kloster - tvister
i 1300- och 1400-talets Sverige
Under medeltiden berodde en individs makt på två saker, dels förmögenhet, och dels släktskap. Enligt lagen var kvinnor under tidig medeltid inte arvsberättigade, men detta lättades upp mot mitten och senare delen av medeltiden. Samtidigt var det fullt möjligt för familjer att bortse från lagarna om arv, så länge alla arvtagare var överens. Vi vet att många högättade kvinnor ärvde egendom under medeltiden, efter föräldrar, män och barn. Flera av dessa kvinnor var stora jordägare, som hade stort inflytande. Eftersom det medeltida samhället var ett släkt- eller ättesamhälle var det också viktigt vilken familj man tillhörde och vilka man var, på nära eller långt håll, var släkt med. Därför hade förmodligen varken högättade kvinnor eller män under medeltiden något att säga till om vad gällde giftermål. Giftermålen gjordes upp av föräldrarna i syfte att gynna familjerna ekonomiskt och/eller politiskt.
En kvinna, som Margareta eller Ramfrid, som var av inflytelserik släkt och som hade stora egendomar hade därför också ett inflytande i samhället. Vi vet att Ramfrid förfogade över sin egendom, att hon pantsätter den, donerar och testamenterar egendom. Egendomen, som var belägen i Västergötland, Östergötland och Södermanland, hade hon dels fått i morgongåva, dels ärvt. Bland annat ger hon bort egendom till nunneklostret i Skänninge för sin fosterdotter Elenas räkning, mot att Elena under sin livstid ska få avkastningen. Hon skänker också stora egendomar till Julita kloster. Andra som gynnas av fru Ramfrid är Vårfrukyrkan i Skara och Varnhems kloster. De som är vittnen till Ramfrids transaktioner är högt uppsatta personer, biskopar, abbotar och riddare. Själv fungerar hon också som vittne till transaktioner, och hennes sigill finns bevarat i Riksarkivet.
© Jäders Bruks herrgård HB 2004